Hem MĂ€sterlotsen Jalle Lindhs Äventyr!
Fartygskatastrof Vernersborg PDF Skriv ut E-postadress
Skrivet av Administrator   
2017-09-21 08:37

19 personer dog i den fruktansvÀrda fartygskatastrofen av torpederingen av Ängaren Vernersborg i Blekinge skÀrgÄrd 1944.

Hanöbukten, 20 distansminuter(ca: 37 Km) sydvÀst om Utklippan den 29 december, 1944. klockan: 19.55

Torpederingen av Sveabolagets Ängare Venersborg blev en fruktansvÀrd fartygskatastrof i Blekinge skÀrgÄrd dÀr endast matrosen Bertil Knutsson frÄn DjupekÄs var den ende ur besÀttningen pÄ 20 man som överlevde .


UbÄtschefen I.P Popov och hans ryska ubÄt K-56 lÄg pÄ lurpass i Hanöbukten och letade efter fientliga villebrÄd att sÀnka. PÄ resa frÄn Sundsvall till Danmark via Trelleborg med last av pappersmassa stÀvade Sveabolagets Ängare S/S Venersborg sakta fram genom Hanöbukten som lÄg frostbiten med snöblÄst. Klockan 19:55 inleddes mardrömmen. En torped avfyrades mot Venersborg som trÀffades. En kraftig explosion uppstod vid styrbordsidans mitt för fjÀrde lastluckan.

Explosionen var sĂ„ kraftig att dĂ€ckslasten pĂ„ akterdĂ€ck slungades över bord Ă€nda till 300 meter frĂ„n fartyget , Den elektriska belysningen slogs ut och fartyget började genast att sjunka. Kaptenen Karl Mauritz Karlsson beordrade de 19 personerna i besĂ€ttningen i livbĂ„tarna. Till skillnad frĂ„n de tidigare resorna med malm i lasten – dĂ„ fartygen som torpederades sjönk inom ett par minuter – sĂ„ utgjorde pappersmassan en dĂ€mpande effekt pĂ„ explosionen och gav besĂ€ttningen tillrĂ€ckligt med tid att rĂ€dda sig. Som genom ett under hade alla ombord klarat sig.

Förödelsen ombord hindrade dock flera av besÀttningen att kunna ta sig till sina hytter för att hÀmta klÀder. Endast matrosen Bertil Knutsson som inte hunnit krypa till kojs hade lite klÀder pÄ sig, och hann Àven i sista stund kasta pÄ sig en rock. Trots den strÀnga kylan pÄ minus 20 grader, och hÄrd vind med snöblÄst pÄ 15 sekundmeter lyckades de sjösÀtta de bÄda livbÄtarna.

Vid sjösÀttningen
kapsejsade babords livbÄt i den hÀftiga sjögÄngen, varvid fyra personer hamnade i vattnet. 
Sexton personer gick i styrbordsbÄten. en person
lyckades ta sig upp pÄ den lossgjorda livrÀddningsflotten och tre man rÀdda-
de sig upp pÄ den kantrade babords livbÄtens köl. Det gÀllde bland annat fartygets kocka Ida Pettersson som tvingades Àntra livbÄten iförd endast en tunn klÀnning och en kofta. De flesta hade mÄst gÄ direkt ifrÄn sÀngarna till livbÄtarna.

Venersborg hade nu kraftig styrbords slagsida och sjönk snabbt. PÄ mindre Àn 10 minuter försvann fartyget i djupet. Och lÀmnade en stor oljeflÀck efter sig.

Venersborg hade en liten motorbÄt med sig. Den hade anvÀnts för korta
turer in till land nÀr Venersborg lÄg ute pÄ redden. MotorbÄten hade följt med
fartyget i djupet, men flutit upp intill den överfyllda livbÄten. Man lyckades
ro över till den delvis vattenfyllda motorbÄten och sju man gick över till
denna. Man hoppades att fÄ igÄng motorn och kunna ta livbÄten pÄ slÀp. Men
motorn ville inte starta. Man gjorde i stÀllet tvÀrt om.

Tack vare att
livbÄten, förutom Äror, var utrustad med segel, kunde motorbÄten tas pÄ
slĂ€p. Blöta och nedkylda i den kalla vinternatten styrde de mot land. UngefĂ€r tvĂ„ timmar efter förlisningen siktades frĂ„n livbĂ„ten ett fartyg med tĂ€nda lanternor. Man tĂ€nde nu flera bloss frĂ„n livbĂ„ten för att synas. Men det frĂ€mmande fartyget ökade farten och var snart försvunnet. Fartyget var S/S Mimer som tillhörde samma rederi som Venersborg. Vakthavande styrman hade tolkat signalerna frĂ„n de nödstĂ€llda som varningar frĂ„n fiskare som ville skydda sina garn för pĂ„segling, Vilket skulle fĂ„ katastrofala konsekvenser för Venersborgs besĂ€ttning. Matros Bertil Knutsson berĂ€ttade: ”Mellan klockan tolv och ett pĂ„ natten siktades Hanö fyr. Vi fortsatte att segla i ungefĂ€r samma riktning samtidigt som vinden ökade mer och mer, och det kom regn och snö. Vinden drog mera över pĂ„ syd och sjön blev grövre. PĂ„ morgonen sĂ„g vi en annan fyr, som vi trodde var TĂ€rnö.. Samtliga skeppsbrutna var Ă€nnu vid liv, men snart skulle en efter en av dem fĂ„ ge upp till följd av den strĂ€nga kylan. Under natten tvingades man ocksĂ„ pĂ„ grund av sjöhĂ€vningen att kapa repet mellan livbĂ„tarna varpĂ„ de gled ifrĂ„n varandra. I gryningen kunde man frĂ„n motorlivbĂ„ten se den andra livbĂ„ten varvid konstaterades att kokan lĂ„g livlös i fören med huvudet utanför relingen, och med hĂ„ret slĂ€pande i det iskalla vattnet. NĂ„gon timme senare fick man frĂ„n motorlivbĂ„ten bevittna hur den andra livbĂ„ten brutalt vrĂ€ktes över Ă€nda och slog runt i sjögĂ„ngen, i den svĂ„ra blĂ„sten pĂ„ ca 15 sekundmeter vilket definitivt utslĂ€ckte allt liv som eventuellt fanns kvar ombord.

I motorlivbÄten levde Ànnu fyra personer - matrosen Bertil Knutsson, övermaskinisten Gustaf Hultgren, styrmannen Karl Sundström och matrosen Peter Ljunggren. Dessa kunde till slut kravla sig upp pÄ det lilla skÀret Busören utanför Hasslö i Blekinge skÀrgÄrd, ett litet kalt skÀr omgivet av en masa farliga undervattensklippor, dÀr Knutsson lyckades rigga upp en nödsignal med hjÀlp av en Ära och en röd och blÄ signalflagga. PÄ skÀret hade Bertil Knutsson hittat en gammal dörr, som troligen hÀrrört frÄn nÄgot vrak. Dörren hade han kilat fast mellan ett par stenar till skydd Ät sina medtagna kamrater. Men den gamla dörren kunde inte skydda de nerkylda mÀnnen.

Tre av fyra avled under natten
Vid niotiden pÄ kvÀllen den 30 december dog övermaskinist Hultgren. PÄföljande morgon var Àven matros Ljunggren och styrman Sundström döda. PÄ förmiddagens morgon den 31
december upptÀcktes nödsignalen av fiskaren, Johan Johansson. som begivit sig ut i sin bÄt för att jaga nÀr han kom i nÀrheten av Busören nÀr han sÄg nödsignalerna och styrde genast dit. DÀr han pÄtrÀffade Bertil Knutsson och hans tre döda kamrater. Knutsson var oerhört utmattad och förmÄdde med yttersta nöd att resa sig. Endast 3 timmar tidigare hade den sista av hans kamrater dukat under. Knutsson fördes genast till Bollö och vidare till Karlskrona lasarett för vÄrd. Hans köldskador var dock sÄ omfattande att han aldrig skulle komma att ÄterhÀmta sig helt efter hÀndelsen.

Omedelbart sedan olyckan blev kÀnd sÀndes all tillgÀnglig manskap ut för att spana efter de övriga besÀttningsmÀnnen. Minsvepare och hjÀlpkryssare gick ut, och Àven flygplan med lÀkare ombord deltog i spaningen. PÄ skÀret dÀr man pÄtrÀffade Knutsson fann man 11 lik, flera av dem hade förvandlas till isklumpar, och mÄnga bar spÄr efter en hÄrd dödskamp. Landsfiskalen och fjÀrdingsmannen satte genast i gÄng med identifiering av de döda, vilket i flera fall visade sig vara omöjligt, dÄ kropparna blivigt illa ÄtgÄngna av köld och is. Samtliga var iförda endast minimalt med underklÀder. Farvattnen kring Busören var utan tvekan bland de farligaste i hela Blekingska skÀrgÄrden.

Flera svÄra olyckor intrÀffade under den hÀr tiden vedettbÄten V 6, gick pÄ grund och bröts sönder.1941 körde den finska Ängaren Meripojka pÄ grundet. Venersborg torpederades strax i nÀrheten intill Sveriges starkaste örlogsbas, Karlskrona. Flera örlogsfartyg hade passerat omrÄdet för Venersborgs förlisning den 29 och 30 december, men den dÄliga sikten gjorde att man inte uppmÀrksammat tragedin.

Överkonstapel Erik Pahlstedt vid Karlskrona polisen berĂ€ttar i en intervju enligt Aftontidningen den 1 Jan 1945, att han huvudstupa fick ge sig i vĂ€g till hamnen dĂ€r en fiskekutter just kommit in med tre av de omkomna, det var tvĂ„ manslik och ett kvinnolik som han fick ta hand om. Jag tyckte inte att de var sĂ„ sĂ€rskilt illa skadade och man fick knappast den uppfattningen att de varit utsatta för en sĂ„dan katastrof sĂ€ger han i intervjun. Alla tre var naturligtvis uppsvĂ€llda efter att ha legat i vattnet, och den ena mannen var fruktansvĂ€rt nerblodad.

De tre omkomna lÄg insvepta i en presenning pÄ kajen under 3 timmar innan militÀren kom med en lastbil till polisens förfogande. Det var nyÄrshelg och nÀstan omöjligt att fÄ fram bilar till bÄrhuset, vid samma tid kom ocksÄ ytterligare fyra lik in till mobiliseringskajen med en minsvepare ,och dÀr ordnades transport direkt via militÀrens försorg.

Bertil Knutsson var den ende ur besĂ€ttningen som överlevde. 19 personer dog i den fruktansvĂ€rda fartygskatastrofen. Han gick aldrig mer till sjöss ,och pĂ„ kyrkogĂ„rden i MjĂ€llby utanför Sölvesborg syns idag en gravyr av s/s Venersborg pĂ„ hans gravsten. 


Text:Michael Stenqvist

 

Fotnot/ PÄ vÄrt museum, sÄ finns pÄ övervÄningen ett Nakterhus frÄn S/S Venersborg. En Nogersunds trÄlare frÄn Listerlandet fick med sig det ur djupet, och donerade det till oss femtio Är efter Venersborgs torpedering.

 

KÀllor:Tidningsklipp frÄn 1945,

Aftontidningen mÄndag den 1/1 1945.

 

Krigsmalmens offer/Lennart Lundberg bok 1993, ISBN:9186748106

 

Östra Hamnsidan i Karlshamn

ostra_hamnen.jpg

BĂ€rgad keps

MÀsterlotsen Jarl Lindh lÀmnade över en liten trevlig gÄva till oss pÄ Blekinge Sjöfartsmuseum,en sjömans keps som tappades i havet frÄn en person pÄ en engelsk fregatt under ett flottbesök i Karlskrona under tidigt sjuttiotal.LotsbÄtens personal " bÀrgade" kepsen och fick behÄlla den som bÀrgarlön!! DÀr den togs tillvara av Jarl Lindh som vÄrdat den under alla Är har nu skÀnkt den till vÄrt museum. Tack sÄ mycket Jalle för en trevlig gÄva.

Borre

borre.jpg

eXTReMe Tracker